Jaha då var det dags för den dagliga långpromenaden igen. Vi hamnade allra längst norrut efter Hea. Det är så bra där för där är ett gärde, där Qalle kan springa lös. Det växer en otrolig massa Lupiner där. Då vet man att det snart är midsommar!
När jag var ung var det inte Lupiner som var den dominerande midsommarblomman utan det var blåklint och prästkragar. Nu kommer jag söderifrån och så minns jag att det var där. Hur det var i Värmland vet jag inte, kanske någon kan upplysa mig?
Pingstdagen 2019 börjar med att jag får skjuts upp till Sundsberget på guds tjänst.
Vacker sång av kören och medverkan av Josef Sjöberg , som berättade om Pakistan där han är missionär. När jag hör sådana berättelser är jag tacksam att jag bor i Sverige.
Sedan bar det iväg hem och promenad med Qalle. Då blev vi inropade till en väninna som älskar Qalle som synes på bilden.
Därefter hem igen till en lugn eftermiddag med Qalle och datorn.
Idag har jag en vilodag. Igår var jag kock. Några vänner håller på att flytta och jag orkar inte med att lyfta så jag erbjöd mig att bjuda på mat. Det blev lasagne. Mycket populärt..
Idag fortsätter värmeböljan från igår. Som vanligt blev det en morgonpromenad me Qalle och vi kunde glädja oss åt den vackra rodedendronbusken på vår tomt
Jaha då har det gått ett halvår igen. Tycker inte att det har hänt något särskilt förutom att jag har mått bra hela tiden. Lägger ut några bilder för att visa litet vad jag har gjort.
Julafton firades med Kerstin, Sebastian, Martin och Oliver.På Annandagen kom Sarah från Uppsala och besökte oss.
Så har Daniel blivit pappa och Agnes var och besökte dem.
Vi har haft väldigt mycket snö så jag måste ju ta ett kort på mitt träd.
Nyårsafton firade Kerstin och jag med att gå på Pizzeria!!!!!Qalle har varit i farten som vanligt och knyckt mina tofflor.!!!
Agnes hämtades på Gardemoen av Sebastian bl.a.
26 mars bröt jag armen. Jag ramlade på rampen vid ingången till huset. En grannfru kom och hjälpte mig att ringa på ambulans och Kerstin. Gjorde fruktansvärt ont. Jag får fortfarande inte belasta armen men det är mycket bättre.
Valborgsmässoaftonen var så vacker. Vi firade den med att sitta vid Rottnens sköna strand.
Ja det var en liten resumé. Jag säger väl som jag har gjort hela tiden, från och med i morgon ska jag börja skriva regelbundet. Ha, ha regelbundet varje halvår blir det väl som vanligt.
Nu är hösten här. Det har varit så fina dagar. Ibland räcker det med att titta ut genom fönstret så får jag en bild på den vackra hösten.
Här trillar dagarna iväg och inget särskilt händer. Jag sover ganska mycket beroende på ålder och alla sjukdomar antar jag. Qalle följer mig i mina dagliga rutiner och vet precis vad som ska hända…… Jaha nu går hon in på toaletten, kanske ska vi gå ut, för då brukar hon göra det först. Oj nu hoppar hon in i duschen och sedan in i garderoben och kollar, nu ska hon nog gå bort och jag får vara ensam hemma, för så brukar hon göra då, jag lägger mig under köksbordet och avvaktar, ibland händer det ju att jag får följa med men ofta inte. Nu verkar det härligt , hon börjar plocka med grytor och stekpannor och då brukar det slinka ner en godbit ibland, nu blir det tråkigt, hon sätter sig vid datorn och där kan hon bli sittande i timmar. Då passar jag på att skälla litet extra på folk som går i ytterdörren, men neeej då kommer hon och stänger in mig på kontoret, inget roligt alls. Så enahanda är det för det mesta tycker Qalle. Men ibland är det roligt för då kommer Kerstin och tar med mig ut i skogen och det är kul.
Jag har varit med i Fryksdalskyrkan, som är en fortsättning på Pingstkyrkan här i Sunne. Den har fört en tynande tillvaro och nu har vi bestämt några stycken att lämna och gå med i Missionskyrkan i stället. Det är en livaktig kyrka med ett fint arbete bland utrikesfödda. I lördags träffade vi vice föreståndaren och han var glad att vi ville komma med eftersom vi också var villiga att hjälpa till i arbetet. Jag är inte så mycket att ha i det avseendet men alltid kommer det något jag kan göra tänker jag. Jag kan ju alltid vara med och be !!
Det visade sig redan i lördags kväll. Då ringde pappan till en ung man, som bott i Sunne i 7 år, men inte vågat ta kontakt med någon församling. Han undrade om jag kunde hjälpa sonen att komma in i gemenskapen. Jag fixade så att han blev bekant med en ung man i samma ålder när vi träffades i kyrkan på söndagen. Pappan var så lycklig och jag fick en bekräftelse att jag kan hjälpa till med något i alla fall, även om jag är gammal och gisten.
Vi blev högtidligen mottagna som medlemmar under förmiddagsgudstjänsten. Kände oss verkligen välkomna. Nu får jag se vad det här steget för med sig.
Jaha, då var det dags för ett försök igen.
Sedan sist har jag haft glädjen att fylla 80 år. Inget stort firande bara småomgångar.
Agnes har varit och hälsat på sin kille Leo i Texas i tre månader. Hon kommer hem om en vecka.
Jag har haft besök av Fabienne, Noa och Benjamin ett par omgångar i sommar. Även Tomas har varit här med två av barnen.
Nu sist i augusti kom Syrran också, alltid lika roligt.
Tråkigt nog har dotera Kerstin och Martin gått igenom en skilsmässa.
Hälsan min är god. Jag är färdig med cytostatika behandlingarna och blodvärdet ligger på topp. Gammaglobulin behandlingarna var 4:e vecka fortsätter och fungerar bra, inga infektioner på länge. Det enda är att jag är litet svag på grund av dålig lungkapacitet, men jag håller på att träna upp den med hjälp av promenader med Qalle.
Ja det var en kort sammanfattning. Fr.o.m.i morgon ska jag skriva på ett ”normalt” sätt.
