Upptäckte att det gått ett år sedan jag skrivit på bloggen. Det har varit det värsta året i mitt liv. Jag ska skriva en kort sammanfattning om vad som hänt. Det blir mycket sjukdom och elände, ingen vidare uppbygglig läsning, men tycker du att det är tråkigt är det ju bara att låta bli att läsa. Sedan ska jag försöka skriva bloggen som vanligt, men det kanske blir mycket sjukdomshistoria då också, jag har litet saker som ska hända framöver så vi får väl se.
Allt började egentligen i och med att Knutte dog för två år sen. Jag fick en luftvägsinfektion som inte gav med sig. Jag snorade och hostade , snorade och hostade. Ingen hjälp att få, tills doktorerna upptäckte den lille bakterien som orsakade alltihop. Så fick jag antibiotika och blev bättre ett tag men så blev jag dålig igen. Jag tyckte inte läkarna brydde sig om mig.Så där höll det på ända tills februari- Då gav jag upp. Jag satt på sängkanten och bara hostade. Orkade knappt äta något och var abnormt trött. Gick med möda till brevlådan. Jag tänkte att nu sitter jag här tills jag dör. Min kära dotter ringde och sa att du måste ta kontakt med vårdcentralen, orkar inte mer sa jag. Då ringde hon och lyckades få en tid hos min husläkare. Både Kerstin och Martin följde med mig dit. Han lyssnade på mig och sa att någon lunginflammation hade jag inte, han skulle ta några infektionsprover för säkerhets skull, så skulle han åter komma efter helgen för att se vad jag skulle ha för behandling. Antagligen hade jag en depression och fick piller för det. Så åkte vi hem. Efter ett par timmar ringde han och sa att vi måste genast bege oss till Torsby sjukhus. Infektionsproverna var skyhöga.
Det blev antibiootika intravenöst och en massa prover. Den natten var jag nära
döden tror jag för jag vet inte om så mycket.
Jag var otroligt svag, men efter några dagar fick jag åka hem.
Sedan följde en rad lunginflammationer och jag var mycket klen. Efter tre inläggningar i Torsby fick jag komma till infektionskliniken i Karlstad. De hade upptäckt att jag inte hade något immunförsvar och det fan
ns hjälp att få för det där. Sedan den 5 juni får jag åka till Karlstad var 4:e vecka och fylla på gammaglobulin intravenöst. Nu tror jag att behandlngen börjar ha sin verkan för jag har inte haft någon infektion sedan 1/10, men jag får även antibotika hela tiden. Den skicklige infektionsläkaren Erik Sandholm håller i min behandling och jag har fullt förtroende för honom.
Jämsides med alla infektioner har också leukemin blivit sämre. De har sett olika körtlar i lungorna vid röntgen och även att mjälten blivit större, de vita blodkropparna har ökat i antal. Jag har fått gå över till att bli behandlad hos hematologerna i Karlstad i stället. Om några veckor ska jag få komma dit och få cellgiftsbehandling. Känns inte så kul men enligt doktorn är det en snäll behandling, jag kommer inte att tappa håret. Jag var till hematologdoktorn för ett par veckor sedan. Då tog han också benmärgsprov, vilket inte var så besvärligt som det kan låta.
Det var ensammanfattning av allt som har med sjukdomar att göra. Hoppas att det i fortsättningen av mitt skrivande inte ska handla om enbart sjukdomar utan att jag kan skriva om mitt vanliga liv också.
Först kom hemtjänsten och städade. Jag är så glad att jag tagit hjälp till det. Det känns som en stor lättnad. Det går i ett huj och jag tycker att de är rätt så noga också.
