Nu är hösten här. Det har varit så fina dagar. Ibland räcker det med att titta ut genom fönstret så får jag en bild på den vackra hösten.
Annonser
Höst
Rutiner, Missionskyrkan
Här trillar dagarna iväg och inget särskilt händer. Jag sover ganska mycket beroende på ålder och alla sjukdomar antar jag. Qalle följer mig i mina dagliga rutiner och vet precis vad som ska hända…… Jaha nu går hon in på toaletten, kanske ska vi gå ut, för då brukar hon göra det först. Oj nu hoppar hon in i duschen och sedan in i garderoben och kollar, nu ska hon nog gå bort och jag får vara ensam hemma, för så brukar hon göra då, jag lägger mig under köksbordet och avvaktar, ibland händer det ju att jag får följa med men ofta inte. Nu verkar det härligt , hon börjar plocka med grytor och stekpannor och då brukar det slinka ner en godbit ibland, nu blir det tråkigt, hon sätter sig vid datorn och där kan hon bli sittande i timmar. Då passar jag på att skälla litet extra på folk som går i ytterdörren, men neeej då kommer hon och stänger in mig på kontoret, inget roligt alls. Så enahanda är det för det mesta tycker Qalle. Men ibland är det roligt för då kommer Kerstin och tar med mig ut i skogen och det är kul.
Jag har varit med i Fryksdalskyrkan, som är en fortsättning på Pingstkyrkan här i Sunne. Den har fört en tynande tillvaro och nu har vi bestämt några stycken att lämna och gå med i Missionskyrkan i stället. Det är en livaktig kyrka med ett fint arbete bland utrikesfödda. I lördags träffade vi vice föreståndaren och han var glad att vi ville komma med eftersom vi också var villiga att hjälpa till i arbetet. Jag är inte så mycket att ha i det avseendet men alltid kommer det något jag kan göra tänker jag. Jag kan ju alltid vara med och be !!
Det visade sig redan i lördags kväll. Då ringde pappan till en ung man, som bott i Sunne i 7 år, men inte vågat ta kontakt med någon församling. Han undrade om jag kunde hjälpa sonen att komma in i gemenskapen. Jag fixade så att han blev bekant med en ung man i samma ålder när vi träffades i kyrkan på söndagen. Pappan var så lycklig och jag fick en bekräftelse att jag kan hjälpa till med något i alla fall, även om jag är gammal och gisten.
Vi blev högtidligen mottagna som medlemmar under förmiddagsgudstjänsten. Kände oss verkligen välkomna. Nu får jag se vad det här steget för med sig.
Resumé
Jaha, då var det dags för ett försök igen.
Sedan sist har jag haft glädjen att fylla 80 år. Inget stort firande bara småomgångar.
Agnes har varit och hälsat på sin kille Leo i Texas i tre månader. Hon kommer hem om en vecka.
Jag har haft besök av Fabienne, Noa och Benjamin ett par omgångar i sommar. Även Tomas har varit här med två av barnen.
Nu sist i augusti kom Syrran också, alltid lika roligt.
Tråkigt nog har dotera Kerstin och Martin gått igenom en skilsmässa.
Hälsan min är god. Jag är färdig med cytostatika behandlingarna och blodvärdet ligger på topp. Gammaglobulin behandlingarna var 4:e vecka fortsätter och fungerar bra, inga infektioner på länge. Det enda är att jag är litet svag på grund av dålig lungkapacitet, men jag håller på att träna upp den med hjälp av promenader med Qalle.
Ja det var en kort sammanfattning. Fr.o.m.i morgon ska jag skriva på ett ”normalt” sätt.
Hälsotillstånd, Qalles skällande
Nu har det gått en tid igen och jag måste säga att min hälsa är mycket bättre. Jag har fått cellgifter 4 ggr. första gången fick jag full dos men det blev för kraftigt så att all min motståndskraft togs bort, sedan har jag fått halva doser. Jag har fått äta antibiotikai flera månader men för 2 veckor sedan togs den bort och jag är fortfarande feberfri. Det var så märkligt för efter den första dosen försvann den enorma trötthet som jag haft i 2 års tid. Allt känns mycket roligare . och jag har fått mycket uträttat som legat i träda
Qalle har fått vara hos min dotter under sjukdomstiden, men nu är han tillbaka. Han är så jobbig för han skäller på allt och alla som rör sig på gården och i hallen. Idag fick jag höra på instagram (hundcoachen) att man ska flytta honom från den plats där han står och skäller så ska det här bteendet upphöra. Börjar idag, får se hur det går.
Städning, soppa och coma
Ur mitt perspektiv har det varit en händelserik dag.
Först kom hemtjänsten och städade. Jag är så glad att jag tagit hjälp till det. Det känns som en stor lättnad. Det går i ett huj och jag tycker att de är rätt så noga också.
Sedan lagade jag en härlig grönsakssoppa. Precis när jag var färdig med den kom min kompis Lena. Så då kunde jag bjuda henne på soppa med tillbehör- Det känns så bra att kunna bjuda på något, det har mest varit andra som bjudit mig på mat sista halvåret.
På kvällen kom några vänner som jag brukar läsa bibeln och be tillsammans med på onsdagarna. Efter en stund sa en av dem; Jag tror att jag ligger väldigt lågt i mitt blodsocker. Han har svår diabetes och när blodsockret sjunker för lågt blir han medvetslös krampar och tar inte ta emot något ”per os”.Frun brukar få ringa efter ambulansen så han får socker direkt i blodet. Så illa blev det inte denna gång, utan vi lyckades häva det med pepparkakor och mjölk! !!
Det var en händelserik dag på Rågvägen 3, får se vad morgondagen har att erbjuda.
Äventyr i snöstorm
Som jag nämnde tidigare var jag till Torsby på onsdagen. Det blev ett äventyr. Det
snöade för fullt och när vi kom fram till sjukhuset kom bilen inte upp för en liten backe som fins innan sjukhusentrén. Den stackars chauffören försökte på alla möjliga sätt…men tji. Då stannade han vid en genväg som vi kunde gå. Bussen var full med folk. Det var bara det att jag hade min rollator med mig och det var en massa trappor att gå . O, nej sa jag det här klarar inte jag. Jag får gå runt – en rätt så lång sträcka- men då högg en man tag i rollatorn och en kvinna tog mig i armen. och i ett huj var jag uppe. Tur att det finns snälla människor.
Lungröntgen gick bra och jag var så glad att jag kunde ta djupa andetag utan at hosta. Det kunde jag inte tidigare. Alltid ett gott tecken. Jag röntgade även buken vilket de inte har gjort tidigare. Hematologerna ville se exakta storleken på mjälten. Annars tror jag att de har röntgat allt som går att röntga.
Dagen därpå ringde hematologen och sa att nu var det dags för cellgifter. Vecka 50 ska de börja. Det blir två behandlingar två dagar å rad och jag får sova över på patienthotellet emellan. Upprepas var fjärde vecka.
Så var det med det. Nu ska jag gå och ta hand om tvätten som nog är torr.
Sven den andre
Då har jag haft 1 dygn av sömn. Alltid när jag varit på gammaglobulinbehandlingen blir jag väldigt trött och vill bara sova, Hellre sova ett par dygn än att få dessa ständiga infektioner. ! Idag har jag haft sällskap av Sven i mitt sovande.
Jag har inte kunnat ha hand om Qalle när jag varit sjuk. Sven är katten som jag
hade innan Qalle kom . De gillade inte varandra så Sven flyttade över till grannen. Nu har Sven upptäckt att Qalle inte är här och då kommer han och hälsar på nästan varje dag. Han brukar komma och hoppa upp på fönsterblecket när jag äter frukost. Idag upptäckte jag honom när han låg på en dyna på uteplatsen. Han kom in villigt och glatt och gick genast och la sig i min älsklingsfåtölj. Känns mysigt!! Jag hoppas dock att jag ska bli så bra att jag kan ta hand om Qalle igen.
