Hälsotillstånd, Qalles skällande

Nu har det gått en tid igen och jag måste säga att min hälsa är mycket bättre. Jag har fått cellgifter 4 ggr. första gången fick jag full dos men det blev för kraftigt så att all min motståndskraft togs bort,  sedan har jag fått halva doser. Jag har fått äta antibiotikai flera månader men för 2 veckor sedan togs den bort och jag är fortfarande feberfri. Det var så märkligt för efter den första dosen försvann den enorma trötthet som jag haft i 2 års tid. Allt känns mycket roligare . och jag har fått mycket uträttat som legat i träda

Qalle har fått vara hos min dotter under sjukdomstiden, men nu är han tillbaka. Han är så jobbig för han skäller på allt och alla som rör sig på gården och i hallen. Idag fick jag höra på instagram (hundcoachen) att man ska flytta honom från den plats där han står och skäller så ska det här bteendet upphöra. Börjar idag, får se hur det går.

Annonser

Städning, soppa och coma

Ur mitt perspektiv har det varit en händelserik dag. Först kom hemtjänsten och städade. Jag är så glad att jag tagit hjälp till det. Det känns som en stor lättnad. Det går i ett huj och jag tycker att de är rätt så noga också.

Sedan lagade jag en härlig grönsakssoppa. Precis när jag var färdig med den kom min kompis Lena. Så då kunde jag bjuda henne på soppa med tillbehör- Det känns så bra att kunna bjuda på något, det har mest varit andra som bjudit mig på mat sista halvåret.

På kvällen kom några vänner som jag brukar läsa bibeln och be tillsammans med på onsdagarna. Efter en stund sa en av dem; Jag tror att jag ligger väldigt lågt i mitt blodsocker. Han har svår diabetes och när blodsockret sjunker för lågt blir han medvetslös krampar och tar  inte ta emot något ”per os”.Frun brukar få ringa efter ambulansen så han får socker direkt i blodet. Så illa blev det inte denna gång, utan vi lyckades häva det med pepparkakor och mjölk! !!

Det var en händelserik dag på Rågvägen 3, får se vad morgondagen har att erbjuda.

 

Äventyr i snöstorm

Som jag nämnde tidigare var jag till Torsby på onsdagen. Det blev ett äventyr.  Det

Kanske jag får skaffa en plog till nästa snöfall.
Kanske jag får skaffa en plog till nästa snöfall.

snöade för fullt och när vi kom fram till sjukhuset kom bilen inte upp för en liten backe som fins innan sjukhusentrén. Den stackars chauffören försökte på alla möjliga sätt…men tji. Då stannade han vid en genväg som vi kunde gå. Bussen var full med folk. Det var bara det att jag hade min rollator med mig och det var en massa trappor att gå . O, nej sa jag det här klarar inte jag. Jag får gå runt – en rätt så lång sträcka- men då högg en man tag i rollatorn och en kvinna tog mig i armen. och  i ett huj var jag uppe. Tur att det finns snälla människor.

Lungröntgen gick bra och jag var så glad att jag kunde ta djupa andetag utan at hosta. Det kunde jag inte tidigare. Alltid ett gott tecken. Jag röntgade även buken vilket de inte har gjort tidigare. Hematologerna ville se exakta storleken på mjälten. Annars tror jag att de har röntgat allt som går att röntga.

Dagen därpå ringde hematologen och sa att nu var det dags för cellgifter. Vecka 50 ska de börja. Det blir två behandlingar två dagar å rad och jag får sova över på patienthotellet emellan. Upprepas var fjärde vecka.

Så var det med det. Nu ska jag gå och ta hand om tvätten som nog är torr.

 

Sven den andre

Då har jag haft 1 dygn av sömn. Alltid när jag varit på gammaglobulinbehandlingen blir jag väldigt trött och vill bara sova, Hellre sova ett par dygn än att få dessa ständiga infektioner. ! Idag har jag haft sällskap av Sven i mitt sovande.

Jag har inte kunnat ha hand om Qalle när jag varit sjuk. Sven är katten som jag

Skönt att inte Qalle är här
Skönt att inte Qalle är här

hade innan Qalle kom . De gillade inte varandra så Sven flyttade över till grannen. Nu har Sven upptäckt att Qalle inte är här och då kommer han och hälsar på nästan varje dag. Han brukar komma och hoppa upp på fönsterblecket när jag äter frukost. Idag upptäckte jag honom när han låg på en dyna på uteplatsen. Han kom in villigt och glatt och gick genast och la sig i min älsklingsfåtölj. Känns mysigt!! Jag hoppas dock att jag ska bli så bra att jag kan ta hand om Qalle igen.

Planer för morgondagen

I morgon ska jag till Karlstad för att få gammaglobulin igen. Här i Värmland är det

Saaben när det var varmt och skönt. Längtar!!

så bra för jag kan åka för en billig penning (25kr) med servicelinjen till Karlstad. Bra eftersom jag inte kör bil längre. Dessutom pajade Saaben på min födelsedag. Den har hamnat i bilarnas himmel!!

Nytt liv igen

Upptäckte att det gått ett år sedan jag skrivit på bloggen. Det har varit det värsta året i mitt liv. Jag ska skriva en kort sammanfattning om  vad som hänt. Det blir mycket sjukdom och elände, ingen vidare uppbygglig läsning, men tycker du att det är tråkigt är det ju bara att låta bli att läsa. Sedan ska jag försöka  skriva bloggen som vanligt, men det kanske blir mycket sjukdomshistoria då också, jag har litet saker som ska hända framöver så vi får väl se.

Allt började egentligen i och med att Knutte dog för två år sen. Jag fick en luftvägsinfektion som inte gav med sig. Jag snorade och hostade , snorade och hostade. Ingen hjälp att få, tills doktorerna upptäckte den lille bakterien som orsakade alltihop. Så fick jag antibiotika och blev bättre ett tag men så blev jag dålig igen. Jag tyckte inte läkarna brydde sig om mig.Så där höll det på ända tills februari- Då gav jag upp. Jag satt på sängkanten och bara hostade. Orkade knappt äta något och var abnormt trött. Gick med möda till brevlådan. Jag tänkte att nu sitter jag här tills jag dör. Min kära dotter ringde och sa att du måste ta kontakt med vårdcentralen, orkar inte mer sa jag. Då ringde hon och lyckades få en tid hos min husläkare. Både Kerstin och Martin följde med mig dit. Han lyssnade på mig och sa att någon lunginflammation hade jag inte, han skulle ta några infektionsprover för säkerhets skull, så skulle han åter komma efter helgen för att se vad jag skulle ha för behandling.  Antagligen hade jag en  depression och fick piller för det. Så åkte vi hem. Efter ett par timmar ringde han och sa att vi måste genast bege oss till Torsby sjukhus. Infektionsproverna var skyhöga.

Det blev antibiootika intravenöst och en massa prover. Den natten var jag nära döden tror jag för jag vet inte om så mycket.

Jag var otroligt svag, men efter några dagar fick jag åka hem.

Sedan följde en rad lunginflammationer och jag var mycket klen. Efter tre inläggningar i Torsby fick jag komma till infektionskliniken i Karlstad. De hade upptäckt att jag inte hade något immunförsvar och det fanns hjälp att få för det där. Sedan den 5 juni får jag åka till Karlstad var 4:e vecka och fylla på gammaglobulin intravenöst. Nu tror jag att behandlngen börjar ha sin verkan för jag har inte haft någon infektion sedan 1/10, men jag får även antibotika hela tiden. Den skicklige infektionsläkaren Erik Sandholm håller i min behandling och jag har fullt förtroende för honom.

Jämsides med alla infektioner har också leukemin blivit sämre. De har sett olika körtlar i lungorna vid röntgen och även att mjälten blivit större, de vita blodkropparna har ökat i antal. Jag har fått gå över till att bli behandlad hos hematologerna i Karlstad i stället. Om några veckor ska jag få komma dit och få cellgiftsbehandling. Känns inte så kul men enligt doktorn är det en snäll behandling, jag kommer inte att tappa håret. Jag var till hematologdoktorn för ett par veckor sedan. Då tog han också benmärgsprov, vilket inte var så besvärligt som det kan låta.

Det var ensammanfattning av allt som har med sjukdomar att göra. Hoppas att det i fortsättningen av mitt skrivande inte ska handla om enbart  sjukdomar utan att jag kan skriva om mitt vanliga liv också.