Syrran

Att jag så ofta kallar min kära syster för Syrran beror på att hon har samma namn som min dotter. Det är risk för sammanblandning annars. Orsaken till att vi kallade min dotter för Kerstin är följande: Vår son hette Ragnar. Då tyckte jag att det kunde vara käckt om dottern fick heta Ragnhild. Dessutom hette min mor Ragnhild. Men ve och fasa tyckte alla. Du kan inte döpa henne till ett så fult namn. Tänk på den stackars flickan när hon växer upp och ska kallas något sådant. Till slut kom min man med förslaget att om jag ville kalla henne efter en släkting kunde hon väl få heta Kerstin. Så blev det och dottern är idag mycket tacksam för det.

Jag kommer ihåg att jag även var inblandad i namngivningen av min kära syster. Jag var 6 år då och föreslog Elisabet, som jag tyckte var ett så fint namn. Inte heller det namnförslaget vann något gehör utan det blev Kerstin Elisabet. Undrar vad Syrran skulle ha tyckt om att heta Elisabet som första namn.

Då har jag haft besök av Syrran ett par dagar. Det är så roligt att träffas. Så mycket det finns att prata om. Tänk att munnen kan gå i ett i två dygn, bara med uppehåll för sömn.
Vi roade oss med att åka till Stöpafors på jätteloppis (var inte mycket att se) och sedan till Stöpafors kvarn. Där inhandlade vi var sin påse Skrädmjöl. Nu kan vi alltså tillaga Värmlands nationalrätt Nävgröt eller Motti som är det finska namnet.

Syrran och Mjölnaren
Syrran och Mjölnaren

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan bar det iväg till Charlottenberg. Syrran behövde en ny tunika men vi hittade ingen. Vi kom i stället hem med var sin rejäl påse godis!!! En sak som dock var bra med resan var att jag fick byta ut en väska, som jag köpte sist jag var där men som gick sönder efter ett par veckor. Ändå hade jag inte något kvitto. Heder åt den affären!!!

Så var det slut på det besöket. Känns alltid svårt att skiljas när man inte ska träffas på ett tag. Vi vet inte hur allt är nästa gång.

Annonser