Rutiner, Missionskyrkan

QalleHär trillar dagarna iväg och inget särskilt händer. Jag sover ganska mycket beroende på ålder och alla sjukdomar antar jag. Qalle följer mig i mina dagliga rutiner och vet precis vad som ska hända…… Jaha nu går hon in på toaletten, kanske ska vi gå ut, för då brukar hon göra det först. Oj nu hoppar hon in i duschen och sedan in i garderoben och kollar, nu ska hon nog gå bort och jag får vara ensam hemma, för så brukar hon göra då, jag lägger mig under köksbordet och avvaktar, ibland händer det ju att jag får följa med men ofta inte. Nu verkar det härligt , hon börjar plocka med grytor och stekpannor och då brukar det slinka ner en godbit ibland, nu blir det tråkigt, hon sätter sig vid datorn och där kan hon bli sittande i timmar. Då passar jag på att skälla litet extra på folk som går i ytterdörren, men neeej då kommer hon och stänger in mig på kontoret, inget roligt alls. Så enahanda är det för det mesta tycker Qalle. Men ibland är det roligt för då kommer Kerstin och tar med mig ut i skogen och det är kul.

Missionskyrkan i Sunne

Jag har varit med i Fryksdalskyrkan, som är en fortsättning på Pingstkyrkan här i Sunne. Den har fört en tynande tillvaro och nu har vi bestämt några stycken att lämna och gå med i Missionskyrkan i stället. Det är en livaktig kyrka med ett fint arbete bland utrikesfödda. I lördags träffade vi vice  föreståndaren och han var glad att vi ville komma med eftersom vi också var villiga att hjälpa till i arbetet. Jag är inte så mycket att ha i det avseendet men alltid kommer det något jag kan göra tänker jag. Jag kan ju alltid vara med och be !!

Det visade sig redan i lördags kväll. Då ringde  pappan till en ung man, som bott i Sunne i 7 år, men inte vågat ta kontakt med någon församling. Han  undrade om jag kunde hjälpa sonen att komma in i gemenskapen. Jag fixade så att han blev bekant med en ung man i samma ålder när vi träffades i kyrkan på söndagen. Pappan var så lycklig och jag fick en bekräftelse att jag kan hjälpa till med något i alla fall,  även om jag är gammal och gisten.

Vi blev högtidligen mottagna som medlemmar under förmiddagsgudstjänsten. Kände oss verkligen välkomna. Nu får jag se vad det här steget för med sig.

Annonser

Städning, soppa och coma

Ur mitt perspektiv har det varit en händelserik dag. Först kom hemtjänsten och städade. Jag är så glad att jag tagit hjälp till det. Det känns som en stor lättnad. Det går i ett huj och jag tycker att de är rätt så noga också.

Sedan lagade jag en härlig grönsakssoppa. Precis när jag var färdig med den kom min kompis Lena. Så då kunde jag bjuda henne på soppa med tillbehör- Det känns så bra att kunna bjuda på något, det har mest varit andra som bjudit mig på mat sista halvåret.

På kvällen kom några vänner som jag brukar läsa bibeln och be tillsammans med på onsdagarna. Efter en stund sa en av dem; Jag tror att jag ligger väldigt lågt i mitt blodsocker. Han har svår diabetes och när blodsockret sjunker för lågt blir han medvetslös krampar och tar  inte ta emot något ”per os”.Frun brukar få ringa efter ambulansen så han får socker direkt i blodet. Så illa blev det inte denna gång, utan vi lyckades häva det med pepparkakor och mjölk! !!

Det var en händelserik dag på Rågvägen 3, får se vad morgondagen har att erbjuda.

 

Äventyr i snöstorm

Som jag nämnde tidigare var jag till Torsby på onsdagen. Det blev ett äventyr.  Det

Kanske jag får skaffa en plog till nästa snöfall.
Kanske jag får skaffa en plog till nästa snöfall.

snöade för fullt och när vi kom fram till sjukhuset kom bilen inte upp för en liten backe som fins innan sjukhusentrén. Den stackars chauffören försökte på alla möjliga sätt…men tji. Då stannade han vid en genväg som vi kunde gå. Bussen var full med folk. Det var bara det att jag hade min rollator med mig och det var en massa trappor att gå . O, nej sa jag det här klarar inte jag. Jag får gå runt – en rätt så lång sträcka- men då högg en man tag i rollatorn och en kvinna tog mig i armen. och  i ett huj var jag uppe. Tur att det finns snälla människor.

Lungröntgen gick bra och jag var så glad att jag kunde ta djupa andetag utan at hosta. Det kunde jag inte tidigare. Alltid ett gott tecken. Jag röntgade även buken vilket de inte har gjort tidigare. Hematologerna ville se exakta storleken på mjälten. Annars tror jag att de har röntgat allt som går att röntga.

Dagen därpå ringde hematologen och sa att nu var det dags för cellgifter. Vecka 50 ska de börja. Det blir två behandlingar två dagar å rad och jag får sova över på patienthotellet emellan. Upprepas var fjärde vecka.

Så var det med det. Nu ska jag gå och ta hand om tvätten som nog är torr.

 

Nytt liv igen

Upptäckte att det gått ett år sedan jag skrivit på bloggen. Det har varit det värsta året i mitt liv. Jag ska skriva en kort sammanfattning om  vad som hänt. Det blir mycket sjukdom och elände, ingen vidare uppbygglig läsning, men tycker du att det är tråkigt är det ju bara att låta bli att läsa. Sedan ska jag försöka  skriva bloggen som vanligt, men det kanske blir mycket sjukdomshistoria då också, jag har litet saker som ska hända framöver så vi får väl se.

Allt började egentligen i och med att Knutte dog för två år sen. Jag fick en luftvägsinfektion som inte gav med sig. Jag snorade och hostade , snorade och hostade. Ingen hjälp att få, tills doktorerna upptäckte den lille bakterien som orsakade alltihop. Så fick jag antibiotika och blev bättre ett tag men så blev jag dålig igen. Jag tyckte inte läkarna brydde sig om mig.Så där höll det på ända tills februari- Då gav jag upp. Jag satt på sängkanten och bara hostade. Orkade knappt äta något och var abnormt trött. Gick med möda till brevlådan. Jag tänkte att nu sitter jag här tills jag dör. Min kära dotter ringde och sa att du måste ta kontakt med vårdcentralen, orkar inte mer sa jag. Då ringde hon och lyckades få en tid hos min husläkare. Både Kerstin och Martin följde med mig dit. Han lyssnade på mig och sa att någon lunginflammation hade jag inte, han skulle ta några infektionsprover för säkerhets skull, så skulle han åter komma efter helgen för att se vad jag skulle ha för behandling.  Antagligen hade jag en  depression och fick piller för det. Så åkte vi hem. Efter ett par timmar ringde han och sa att vi måste genast bege oss till Torsby sjukhus. Infektionsproverna var skyhöga.

Det blev antibiootika intravenöst och en massa prover. Den natten var jag nära döden tror jag för jag vet inte om så mycket.

Jag var otroligt svag, men efter några dagar fick jag åka hem.

Sedan följde en rad lunginflammationer och jag var mycket klen. Efter tre inläggningar i Torsby fick jag komma till infektionskliniken i Karlstad. De hade upptäckt att jag inte hade något immunförsvar och det fanns hjälp att få för det där. Sedan den 5 juni får jag åka till Karlstad var 4:e vecka och fylla på gammaglobulin intravenöst. Nu tror jag att behandlngen börjar ha sin verkan för jag har inte haft någon infektion sedan 1/10, men jag får även antibotika hela tiden. Den skicklige infektionsläkaren Erik Sandholm håller i min behandling och jag har fullt förtroende för honom.

Jämsides med alla infektioner har också leukemin blivit sämre. De har sett olika körtlar i lungorna vid röntgen och även att mjälten blivit större, de vita blodkropparna har ökat i antal. Jag har fått gå över till att bli behandlad hos hematologerna i Karlstad i stället. Om några veckor ska jag få komma dit och få cellgiftsbehandling. Känns inte så kul men enligt doktorn är det en snäll behandling, jag kommer inte att tappa håret. Jag var till hematologdoktorn för ett par veckor sedan. Då tog han också benmärgsprov, vilket inte var så besvärligt som det kan låta.

Det var ensammanfattning av allt som har med sjukdomar att göra. Hoppas att det i fortsättningen av mitt skrivande inte ska handla om enbart  sjukdomar utan att jag kan skriva om mitt vanliga liv också.

 

Bakning

Så roligt det är att baka. Igår var jag hos Kerstin och hjälpte henne med det. För första gången i mitt liv använde jag en varmluftsugn. Det var inte dumt, tänk att kunna sätta in flera plåtar samtidigt.Varmluftsugn
Det gick bra med allt utom med bullarna, som blev väldigt ojämnt gräddade, men det andra ……toppen!

Jag har hittat ett så bra recept på ciabatta från ”Leila bakar” Det blir så gott, alla blir så förtjusta och här kommer receptet.

Ciabatta

6 bröd.

ciabatta
ciabatta

Ugnstemperatur: 250°C varmluft

25 g jäst
3 dl ljummet vatten
2 msk mild olivolja
2 tsk salt Jag tog bara 1 tsk.
2 dl durumvetemjöl
4 1/2 dl vetemjöl special

Till plåten:
mild olivolja
Jag tog bakplåtspapper, fastnade med olivolja första gången jag gjorde dom

Smula jästen i en bunke och rör ut med vatten blandat med olivolja. Tillsätt salt, durumvetemjöl och lite vetemjöl (special) i taget tills degen går ihop och blir lös och elastisk. Arbeta degen (i maskin med degkrok) i 10-15 minuter.

Olja in plåten. Häll upp degen på plåten och forma till en rektangel som är ca. 2 cm tjock. Mjöla degen och jäs under bakduk ca. 40 minuter.

Dela brödet på plåten i sex rektangulära eller kvadratiska bitar och separera dem lite från varandra.

Sätt in bröden i mitten av ugnen. Spraya lite vatten i ugnen och grädda dem i ca. 10 minuter.

 

 

 

 

Ström från batteri och ström från ovan

Ja då var bilen fixad tack vare min käre måg och en granne, som lånade ut verktyg så vi kunde få loss batteriet och sätta dit ett nytt. Skönt, jag är så beroende av bilen när jag bor så här.

På kvällen var jag till Gräsmark och en väninna där. Vi är några stycken som brukar träffas en gång i månaden för att prata,fika, läsa bibeln och be.Det kan låta tråkigt men är mycket intressant och givande. Vi har så intressanta diskussioner och lär oss så mycket av varandra.

Bibelgrupp
Bibelgrupp