Rutiner, Missionskyrkan

QalleHär trillar dagarna iväg och inget särskilt händer. Jag sover ganska mycket beroende på ålder och alla sjukdomar antar jag. Qalle följer mig i mina dagliga rutiner och vet precis vad som ska hända…… Jaha nu går hon in på toaletten, kanske ska vi gå ut, för då brukar hon göra det först. Oj nu hoppar hon in i duschen och sedan in i garderoben och kollar, nu ska hon nog gå bort och jag får vara ensam hemma, för så brukar hon göra då, jag lägger mig under köksbordet och avvaktar, ibland händer det ju att jag får följa med men ofta inte. Nu verkar det härligt , hon börjar plocka med grytor och stekpannor och då brukar det slinka ner en godbit ibland, nu blir det tråkigt, hon sätter sig vid datorn och där kan hon bli sittande i timmar. Då passar jag på att skälla litet extra på folk som går i ytterdörren, men neeej då kommer hon och stänger in mig på kontoret, inget roligt alls. Så enahanda är det för det mesta tycker Qalle. Men ibland är det roligt för då kommer Kerstin och tar med mig ut i skogen och det är kul.

Missionskyrkan i Sunne

Jag har varit med i Fryksdalskyrkan, som är en fortsättning på Pingstkyrkan här i Sunne. Den har fört en tynande tillvaro och nu har vi bestämt några stycken att lämna och gå med i Missionskyrkan i stället. Det är en livaktig kyrka med ett fint arbete bland utrikesfödda. I lördags träffade vi vice  föreståndaren och han var glad att vi ville komma med eftersom vi också var villiga att hjälpa till i arbetet. Jag är inte så mycket att ha i det avseendet men alltid kommer det något jag kan göra tänker jag. Jag kan ju alltid vara med och be !!

Det visade sig redan i lördags kväll. Då ringde  pappan till en ung man, som bott i Sunne i 7 år, men inte vågat ta kontakt med någon församling. Han  undrade om jag kunde hjälpa sonen att komma in i gemenskapen. Jag fixade så att han blev bekant med en ung man i samma ålder när vi träffades i kyrkan på söndagen. Pappan var så lycklig och jag fick en bekräftelse att jag kan hjälpa till med något i alla fall,  även om jag är gammal och gisten.

Vi blev högtidligen mottagna som medlemmar under förmiddagsgudstjänsten. Kände oss verkligen välkomna. Nu får jag se vad det här steget för med sig.

Annonser

Resumé

Jaha, då var det dags för ett försök igen.

Sedan sist har jag haft glädjen att fylla 80 år. Inget stort firande bara småomgångar.

Agnes och Leo
Agnes och Leo

Agnes har varit och hälsat på sin kille Leo i Texas i tre månader. Hon kommer hem om en vecka.

Jag har haft besök av Fabienne, Noa och Benjamin ett par omgångar i sommar. Även Tomas har varit här med två  av barnen.

Nu sist i augusti kom Syrran också, alltid lika roligt.

Tråkigt nog har dotera Kerstin och Martin gått igenom en skilsmässa.

Hälsan min är god. Jag är färdig med cytostatika behandlingarna och blodvärdet ligger på topp. Gammaglobulin behandlingarna var 4:e vecka fortsätter och fungerar bra, inga infektioner på länge. Det enda är att jag är litet svag på grund av dålig lungkapacitet, men jag håller på att träna upp den med hjälp av promenader med Qalle.

Ja det var en kort sammanfattning. Fr.o.m.i morgon ska jag skriva på ett ”normalt” sätt.

 

 

Hälsotillstånd, Qalles skällande

Nu har det gått en tid igen och jag måste säga att min hälsa är mycket bättre. Jag har fått cellgifter 4 ggr. första gången fick jag full dos men det blev för kraftigt så att all min motståndskraft togs bort,  sedan har jag fått halva doser. Jag har fått äta antibiotikai flera månader men för 2 veckor sedan togs den bort och jag är fortfarande feberfri. Det var så märkligt för efter den första dosen försvann den enorma trötthet som jag haft i 2 års tid. Allt känns mycket roligare . och jag har fått mycket uträttat som legat i träda

Qalle har fått vara hos min dotter under sjukdomstiden, men nu är han tillbaka. Han är så jobbig för han skäller på allt och alla som rör sig på gården och i hallen. Idag fick jag höra på instagram (hundcoachen) att man ska flytta honom från den plats där han står och skäller så ska det här bteendet upphöra. Börjar idag, får se hur det går.

Sven den andre

Då har jag haft 1 dygn av sömn. Alltid när jag varit på gammaglobulinbehandlingen blir jag väldigt trött och vill bara sova, Hellre sova ett par dygn än att få dessa ständiga infektioner. ! Idag har jag haft sällskap av Sven i mitt sovande.

Jag har inte kunnat ha hand om Qalle när jag varit sjuk. Sven är katten som jag

Skönt att inte Qalle är här
Skönt att inte Qalle är här

hade innan Qalle kom . De gillade inte varandra så Sven flyttade över till grannen. Nu har Sven upptäckt att Qalle inte är här och då kommer han och hälsar på nästan varje dag. Han brukar komma och hoppa upp på fönsterblecket när jag äter frukost. Idag upptäckte jag honom när han låg på en dyna på uteplatsen. Han kom in villigt och glatt och gick genast och la sig i min älsklingsfåtölj. Känns mysigt!! Jag hoppas dock att jag ska bli så bra att jag kan ta hand om Qalle igen.

Uppryckning igen

Sedan jag skrev här sist har jag haft väldigt trevliga besök. Först kom barnbarnet Sarah med sin fästman en helg. Sedan kom två av Knuts döttrar . Bilder

Sarah och Rasmus
Sarah och Rasmus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Tossebergsklätten
På Tossebergsklätten

 

 

 

 

 

 

 

 

Rasmus funderar hur det vore att hoppa med fallskärm utför stupet.
Rasmus funderar hur det vore att hoppa med fallskärm utför stupet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Misslyckat foto på fina kvinnor. Marianne och Ulla-Britt
Misslyckat foto på fina kvinnor. Marianne och Ulla-Britt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter det fick jag en pers med hosta och feber igen. I samma veva hade jag återbesök till min KLL-doktor i Torsby. Hon tyckte att det absolut inte var något att bry sig om trots att jag blir totalt slut när de där febertopparna kommer. Proverna är nämligen stabila. Jag skulle prova Mollipect och Alvedon!!!!

Jag vägrade att acceptera detta och ringde min husläkare efter ett par dagar, när jag knappt orkade ta mig ur sängen och Agnes fick ta hand om Qalle, eftersom jag inte orkade med honom. Äntligen erkände han att det beror på min KLL ….jag får ständiga infektioner. Ny odling togs och jag fick ny antibiotika. Nu har jag känt mig helt frisk i tre veckor, mer än jag gjort på ett och ett halvt år! Det går inte att beskriva hur skönt det är. Jag tackar Gud som har hjälpt mig så….tillsammans med doktorn.

På tal om KLL läste jag nyss i nyheterna att prinsessan Kristina fått det. Nu är jag i fint sällskap!!!!

Nu ska jag ta mig en tur till återvinningen med skräp, jag höststädade uteplatsen i förgår. Så ska jag slänga en inte fungerande elgrill . Får bli en ny till våren. Hoppas inte vintern blir för hård innan dess.

Hund bekymmer

Här  är det trevligt värre, haft besök av vänner två dagar å rad. I förgår var en litet barn med. Jag vet inte vad det är med Qalle och bebisar för han blir som förbytt. Han ska bara dit och undersöka och gnäller och skäller. När barnet låter håller han på att flyga upp i taket, det går inte att lugna ner honom. Någon som har varit med om det samma?  Litet större barn 7 år och uppåt går jättebra. Jag var tvungen att stänga in honom i ett annat rum till slut.

Qalle är ju en mycket intensiv hund , särskilt när det kommer besök men jag har väl försökt få ordning på detta genom att han får något att pyssla med förs när de kommer. Då kan det gå bra.

Karin (Knuttes dotter) ringde just och sa att de ska komma och hämta grejer efter Knut i morgon. Jag håller på och rensar upp så att jag inte får så mycket att flytta, eftersom jag anmält mig till en mindre lägenhet och det blir så jobbigt den dagen då det blir aktuellt.

Igår bar det iväg till doktorn igen. Jag har fått  en ytlig propp i höger lår, så nu äter  jag cortison igen. Jag börjar bli trött på krämpor!!!

Nu ser jag fram emot att syrran ska komma hit på måndag, det ska bli så kul.

 

Lite av varje

Jag har inte skrivit om att jag fick åka tillbaka till Karlstad därför att jag fick feber igen, och kände mig jättetrött.  Blääää
De hade tagit en odling långt bak i näsan och nu fick jag en medicin som passade den bakterien som de hittade . homofilus influense hette den. Den orsakar sinuiter och bronkiter. Nu en vecka efter kurens slut mår jag bra. Hostan också nästan borta . På sätt och vis kan man säga att det var bra att jag fick den där ansiktsförlamningen och kom till ÖNH annars hade jag väl fått hålla på med mitt hostande och snorande.

Igår kväll var jag ute i skogen igen. Det är så skönt. Qalle mår som en prins då. Det kom en bil, som han tänkte börja jaga, men jag lyckades bryta det med godis och glada tillrop. Märks att han börjar bli äldre och kan tänka sig att lyda ibland. Skönt.

Idag ska jag på anhörigcafé. Det är flera månader sen jag var där på grund av hostan. Det ska bli roligt att träffa gummorna och gubbarna där. Jag har ju ingen anhörig men fortsätter att gå dit ändå. Den 19:e var det ett år sen Knutte lämnade mig. Har varit ett jobbigt år men hoppas att det ska bli bättre nu.

Ringde till syrran hon bor i radhus men har varit och tittat på en lägenhet, en tvåa och bestämt sig för den. Förståndigt tycker jag. Hon är visserligen 6 år yngre än mig men varför ska hon sitta i ett stort hus när hon är ensam. Lycka till syrran!

Okej nu sticker jag ut och rastar hunden, sen bär det iväg. Ses en annan dag!!!