Rutiner, Missionskyrkan

QalleHär trillar dagarna iväg och inget särskilt händer. Jag sover ganska mycket beroende på ålder och alla sjukdomar antar jag. Qalle följer mig i mina dagliga rutiner och vet precis vad som ska hända…… Jaha nu går hon in på toaletten, kanske ska vi gå ut, för då brukar hon göra det först. Oj nu hoppar hon in i duschen och sedan in i garderoben och kollar, nu ska hon nog gå bort och jag får vara ensam hemma, för så brukar hon göra då, jag lägger mig under köksbordet och avvaktar, ibland händer det ju att jag får följa med men ofta inte. Nu verkar det härligt , hon börjar plocka med grytor och stekpannor och då brukar det slinka ner en godbit ibland, nu blir det tråkigt, hon sätter sig vid datorn och där kan hon bli sittande i timmar. Då passar jag på att skälla litet extra på folk som går i ytterdörren, men neeej då kommer hon och stänger in mig på kontoret, inget roligt alls. Så enahanda är det för det mesta tycker Qalle. Men ibland är det roligt för då kommer Kerstin och tar med mig ut i skogen och det är kul.

Missionskyrkan i Sunne

Jag har varit med i Fryksdalskyrkan, som är en fortsättning på Pingstkyrkan här i Sunne. Den har fört en tynande tillvaro och nu har vi bestämt några stycken att lämna och gå med i Missionskyrkan i stället. Det är en livaktig kyrka med ett fint arbete bland utrikesfödda. I lördags träffade vi vice  föreståndaren och han var glad att vi ville komma med eftersom vi också var villiga att hjälpa till i arbetet. Jag är inte så mycket att ha i det avseendet men alltid kommer det något jag kan göra tänker jag. Jag kan ju alltid vara med och be !!

Det visade sig redan i lördags kväll. Då ringde  pappan till en ung man, som bott i Sunne i 7 år, men inte vågat ta kontakt med någon församling. Han  undrade om jag kunde hjälpa sonen att komma in i gemenskapen. Jag fixade så att han blev bekant med en ung man i samma ålder när vi träffades i kyrkan på söndagen. Pappan var så lycklig och jag fick en bekräftelse att jag kan hjälpa till med något i alla fall,  även om jag är gammal och gisten.

Vi blev högtidligen mottagna som medlemmar under förmiddagsgudstjänsten. Kände oss verkligen välkomna. Nu får jag se vad det här steget för med sig.

Annonser

Resumé

Jaha, då var det dags för ett försök igen.

Sedan sist har jag haft glädjen att fylla 80 år. Inget stort firande bara småomgångar.

Agnes och Leo
Agnes och Leo

Agnes har varit och hälsat på sin kille Leo i Texas i tre månader. Hon kommer hem om en vecka.

Jag har haft besök av Fabienne, Noa och Benjamin ett par omgångar i sommar. Även Tomas har varit här med två  av barnen.

Nu sist i augusti kom Syrran också, alltid lika roligt.

Tråkigt nog har dotera Kerstin och Martin gått igenom en skilsmässa.

Hälsan min är god. Jag är färdig med cytostatika behandlingarna och blodvärdet ligger på topp. Gammaglobulin behandlingarna var 4:e vecka fortsätter och fungerar bra, inga infektioner på länge. Det enda är att jag är litet svag på grund av dålig lungkapacitet, men jag håller på att träna upp den med hjälp av promenader med Qalle.

Ja det var en kort sammanfattning. Fr.o.m.i morgon ska jag skriva på ett ”normalt” sätt.

 

 

Städning, soppa och coma

Ur mitt perspektiv har det varit en händelserik dag. Först kom hemtjänsten och städade. Jag är så glad att jag tagit hjälp till det. Det känns som en stor lättnad. Det går i ett huj och jag tycker att de är rätt så noga också.

Sedan lagade jag en härlig grönsakssoppa. Precis när jag var färdig med den kom min kompis Lena. Så då kunde jag bjuda henne på soppa med tillbehör- Det känns så bra att kunna bjuda på något, det har mest varit andra som bjudit mig på mat sista halvåret.

På kvällen kom några vänner som jag brukar läsa bibeln och be tillsammans med på onsdagarna. Efter en stund sa en av dem; Jag tror att jag ligger väldigt lågt i mitt blodsocker. Han har svår diabetes och när blodsockret sjunker för lågt blir han medvetslös krampar och tar  inte ta emot något ”per os”.Frun brukar få ringa efter ambulansen så han får socker direkt i blodet. Så illa blev det inte denna gång, utan vi lyckades häva det med pepparkakor och mjölk! !!

Det var en händelserik dag på Rågvägen 3, får se vad morgondagen har att erbjuda.

 

Uppryckning igen

Sedan jag skrev här sist har jag haft väldigt trevliga besök. Först kom barnbarnet Sarah med sin fästman en helg. Sedan kom två av Knuts döttrar . Bilder

Sarah och Rasmus
Sarah och Rasmus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Tossebergsklätten
På Tossebergsklätten

 

 

 

 

 

 

 

 

Rasmus funderar hur det vore att hoppa med fallskärm utför stupet.
Rasmus funderar hur det vore att hoppa med fallskärm utför stupet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Misslyckat foto på fina kvinnor. Marianne och Ulla-Britt
Misslyckat foto på fina kvinnor. Marianne och Ulla-Britt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter det fick jag en pers med hosta och feber igen. I samma veva hade jag återbesök till min KLL-doktor i Torsby. Hon tyckte att det absolut inte var något att bry sig om trots att jag blir totalt slut när de där febertopparna kommer. Proverna är nämligen stabila. Jag skulle prova Mollipect och Alvedon!!!!

Jag vägrade att acceptera detta och ringde min husläkare efter ett par dagar, när jag knappt orkade ta mig ur sängen och Agnes fick ta hand om Qalle, eftersom jag inte orkade med honom. Äntligen erkände han att det beror på min KLL ….jag får ständiga infektioner. Ny odling togs och jag fick ny antibiotika. Nu har jag känt mig helt frisk i tre veckor, mer än jag gjort på ett och ett halvt år! Det går inte att beskriva hur skönt det är. Jag tackar Gud som har hjälpt mig så….tillsammans med doktorn.

På tal om KLL läste jag nyss i nyheterna att prinsessan Kristina fått det. Nu är jag i fint sällskap!!!!

Nu ska jag ta mig en tur till återvinningen med skräp, jag höststädade uteplatsen i förgår. Så ska jag slänga en inte fungerande elgrill . Får bli en ny till våren. Hoppas inte vintern blir för hård innan dess.

Syrran

Att jag så ofta kallar min kära syster för Syrran beror på att hon har samma namn som min dotter. Det är risk för sammanblandning annars. Orsaken till att vi kallade min dotter för Kerstin är följande: Vår son hette Ragnar. Då tyckte jag att det kunde vara käckt om dottern fick heta Ragnhild. Dessutom hette min mor Ragnhild. Men ve och fasa tyckte alla. Du kan inte döpa henne till ett så fult namn. Tänk på den stackars flickan när hon växer upp och ska kallas något sådant. Till slut kom min man med förslaget att om jag ville kalla henne efter en släkting kunde hon väl få heta Kerstin. Så blev det och dottern är idag mycket tacksam för det.

Jag kommer ihåg att jag även var inblandad i namngivningen av min kära syster. Jag var 6 år då och föreslog Elisabet, som jag tyckte var ett så fint namn. Inte heller det namnförslaget vann något gehör utan det blev Kerstin Elisabet. Undrar vad Syrran skulle ha tyckt om att heta Elisabet som första namn.

Då har jag haft besök av Syrran ett par dagar. Det är så roligt att träffas. Så mycket det finns att prata om. Tänk att munnen kan gå i ett i två dygn, bara med uppehåll för sömn.
Vi roade oss med att åka till Stöpafors på jätteloppis (var inte mycket att se) och sedan till Stöpafors kvarn. Där inhandlade vi var sin påse Skrädmjöl. Nu kan vi alltså tillaga Värmlands nationalrätt Nävgröt eller Motti som är det finska namnet.

Syrran och Mjölnaren
Syrran och Mjölnaren

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan bar det iväg till Charlottenberg. Syrran behövde en ny tunika men vi hittade ingen. Vi kom i stället hem med var sin rejäl påse godis!!! En sak som dock var bra med resan var att jag fick byta ut en väska, som jag köpte sist jag var där men som gick sönder efter ett par veckor. Ändå hade jag inte något kvitto. Heder åt den affären!!!

Så var det slut på det besöket. Känns alltid svårt att skiljas när man inte ska träffas på ett tag. Vi vet inte hur allt är nästa gång.

Redogörelse för en veckas händelser

Ja då har påsken och påsklovet gått. Jag har haft besök sv barnbarn och och även bonusbarnbarn från Uppsala. Först kom Rebecka på påskafton och hon bara var här och kopplade av och pluggade. Jag tycker att hon är en så fin, reflekterande tjej. Jag tror inte att vi har samma uppfattning i allt, men vem kan ha det. Hon åkte hem på onsdagen och då kom Tomas med alla sina barn och Jenny. Miriam och Jenny bodde hos mig. De är varandras motsatser. Miriam kör i 100 knutar och Jenny tar det lilla lugna. Alla barnen är så förtjusta i Qalle och han sköter sig väldigt bra med dem. Det uppstod en diskussion om vem som Qalle gillade bäst förutom mig och alla menade att det var just dom som var favorit!!

Tacos
Tacos

På fredagkvällen träffades vi alla Nystedts och Tomassons och åt Tacos och hade jättetrevligt. Det var en ny erfarenhet att göra vegetarisk köttfärssås  men det blev riktigt bra.

På söndagsförmiddagen åkte Uppsalafolket hem och jag gick till Missionskyrkan. Det var en riktig fest. 5 personer döptes, en barnvälsignades och 7 personer gick in i församlingen. Monika Svensson en god vän till mig sedan gammalt och hennes man ,som har flyttat hit till Sunne, var bland dem som gick in i församlingen.

Idag har jag bara kopplat av och vad gör jag då, håller på med mina hemsidor förstås . Jag har gjort en ny header till församlingens hemsida bl.a. Får se om den blir godkänd. Dessutom har  Qalle fått en långpromenad, jag har hunnit tvätta lakanen efte gästerna och så har jag tagit en tupplur på två timmar och sett på TV några timmar. Det var avslutning på en serie som jag följt ”30 grader i februari”. Som väl var slutade den bra, den har varit så sorglig. Jag hatar när serier och filmer slutar tragiskt.

Det är så konstigt med mig, jag tycker aldrig att jag får något gjort, men bara jag tänker efter så har jag gjort en hel del. Jag tycker att jag varit lat. Kan någon tala om för mig vad det där beror på?

Då tackar jag för idag och hälsar mina läsare välkomna en annan dag. Det vore roligt om ni ville teckna er som följare!