Planer för morgondagen

I morgon ska jag till Karlstad för att få gammaglobulin igen. Här i Värmland är det

Saaben när det var varmt och skönt. Längtar!!

så bra för jag kan åka för en billig penning (25kr) med servicelinjen till Karlstad. Bra eftersom jag inte kör bil längre. Dessutom pajade Saaben på min födelsedag. Den har hamnat i bilarnas himmel!!

Annonser

Nytt liv igen

Upptäckte att det gått ett år sedan jag skrivit på bloggen. Det har varit det värsta året i mitt liv. Jag ska skriva en kort sammanfattning om  vad som hänt. Det blir mycket sjukdom och elände, ingen vidare uppbygglig läsning, men tycker du att det är tråkigt är det ju bara att låta bli att läsa. Sedan ska jag försöka  skriva bloggen som vanligt, men det kanske blir mycket sjukdomshistoria då också, jag har litet saker som ska hända framöver så vi får väl se.

Allt började egentligen i och med att Knutte dog för två år sen. Jag fick en luftvägsinfektion som inte gav med sig. Jag snorade och hostade , snorade och hostade. Ingen hjälp att få, tills doktorerna upptäckte den lille bakterien som orsakade alltihop. Så fick jag antibiotika och blev bättre ett tag men så blev jag dålig igen. Jag tyckte inte läkarna brydde sig om mig.Så där höll det på ända tills februari- Då gav jag upp. Jag satt på sängkanten och bara hostade. Orkade knappt äta något och var abnormt trött. Gick med möda till brevlådan. Jag tänkte att nu sitter jag här tills jag dör. Min kära dotter ringde och sa att du måste ta kontakt med vårdcentralen, orkar inte mer sa jag. Då ringde hon och lyckades få en tid hos min husläkare. Både Kerstin och Martin följde med mig dit. Han lyssnade på mig och sa att någon lunginflammation hade jag inte, han skulle ta några infektionsprover för säkerhets skull, så skulle han åter komma efter helgen för att se vad jag skulle ha för behandling.  Antagligen hade jag en  depression och fick piller för det. Så åkte vi hem. Efter ett par timmar ringde han och sa att vi måste genast bege oss till Torsby sjukhus. Infektionsproverna var skyhöga.

Det blev antibiootika intravenöst och en massa prover. Den natten var jag nära döden tror jag för jag vet inte om så mycket.

Jag var otroligt svag, men efter några dagar fick jag åka hem.

Sedan följde en rad lunginflammationer och jag var mycket klen. Efter tre inläggningar i Torsby fick jag komma till infektionskliniken i Karlstad. De hade upptäckt att jag inte hade något immunförsvar och det fanns hjälp att få för det där. Sedan den 5 juni får jag åka till Karlstad var 4:e vecka och fylla på gammaglobulin intravenöst. Nu tror jag att behandlngen börjar ha sin verkan för jag har inte haft någon infektion sedan 1/10, men jag får även antibotika hela tiden. Den skicklige infektionsläkaren Erik Sandholm håller i min behandling och jag har fullt förtroende för honom.

Jämsides med alla infektioner har också leukemin blivit sämre. De har sett olika körtlar i lungorna vid röntgen och även att mjälten blivit större, de vita blodkropparna har ökat i antal. Jag har fått gå över till att bli behandlad hos hematologerna i Karlstad i stället. Om några veckor ska jag få komma dit och få cellgiftsbehandling. Känns inte så kul men enligt doktorn är det en snäll behandling, jag kommer inte att tappa håret. Jag var till hematologdoktorn för ett par veckor sedan. Då tog han också benmärgsprov, vilket inte var så besvärligt som det kan låta.

Det var ensammanfattning av allt som har med sjukdomar att göra. Hoppas att det i fortsättningen av mitt skrivande inte ska handla om enbart  sjukdomar utan att jag kan skriva om mitt vanliga liv också.

 

Uppryckning igen

Sedan jag skrev här sist har jag haft väldigt trevliga besök. Först kom barnbarnet Sarah med sin fästman en helg. Sedan kom två av Knuts döttrar . Bilder

Sarah och Rasmus
Sarah och Rasmus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På Tossebergsklätten
På Tossebergsklätten

 

 

 

 

 

 

 

 

Rasmus funderar hur det vore att hoppa med fallskärm utför stupet.
Rasmus funderar hur det vore att hoppa med fallskärm utför stupet.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Misslyckat foto på fina kvinnor. Marianne och Ulla-Britt
Misslyckat foto på fina kvinnor. Marianne och Ulla-Britt

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Efter det fick jag en pers med hosta och feber igen. I samma veva hade jag återbesök till min KLL-doktor i Torsby. Hon tyckte att det absolut inte var något att bry sig om trots att jag blir totalt slut när de där febertopparna kommer. Proverna är nämligen stabila. Jag skulle prova Mollipect och Alvedon!!!!

Jag vägrade att acceptera detta och ringde min husläkare efter ett par dagar, när jag knappt orkade ta mig ur sängen och Agnes fick ta hand om Qalle, eftersom jag inte orkade med honom. Äntligen erkände han att det beror på min KLL ….jag får ständiga infektioner. Ny odling togs och jag fick ny antibiotika. Nu har jag känt mig helt frisk i tre veckor, mer än jag gjort på ett och ett halvt år! Det går inte att beskriva hur skönt det är. Jag tackar Gud som har hjälpt mig så….tillsammans med doktorn.

På tal om KLL läste jag nyss i nyheterna att prinsessan Kristina fått det. Nu är jag i fint sällskap!!!!

Nu ska jag ta mig en tur till återvinningen med skräp, jag höststädade uteplatsen i förgår. Så ska jag slänga en inte fungerande elgrill . Får bli en ny till våren. Hoppas inte vintern blir för hård innan dess.

Syrran

Att jag så ofta kallar min kära syster för Syrran beror på att hon har samma namn som min dotter. Det är risk för sammanblandning annars. Orsaken till att vi kallade min dotter för Kerstin är följande: Vår son hette Ragnar. Då tyckte jag att det kunde vara käckt om dottern fick heta Ragnhild. Dessutom hette min mor Ragnhild. Men ve och fasa tyckte alla. Du kan inte döpa henne till ett så fult namn. Tänk på den stackars flickan när hon växer upp och ska kallas något sådant. Till slut kom min man med förslaget att om jag ville kalla henne efter en släkting kunde hon väl få heta Kerstin. Så blev det och dottern är idag mycket tacksam för det.

Jag kommer ihåg att jag även var inblandad i namngivningen av min kära syster. Jag var 6 år då och föreslog Elisabet, som jag tyckte var ett så fint namn. Inte heller det namnförslaget vann något gehör utan det blev Kerstin Elisabet. Undrar vad Syrran skulle ha tyckt om att heta Elisabet som första namn.

Då har jag haft besök av Syrran ett par dagar. Det är så roligt att träffas. Så mycket det finns att prata om. Tänk att munnen kan gå i ett i två dygn, bara med uppehåll för sömn.
Vi roade oss med att åka till Stöpafors på jätteloppis (var inte mycket att se) och sedan till Stöpafors kvarn. Där inhandlade vi var sin påse Skrädmjöl. Nu kan vi alltså tillaga Värmlands nationalrätt Nävgröt eller Motti som är det finska namnet.

Syrran och Mjölnaren
Syrran och Mjölnaren

 

 

 

 

 

 

 

 

Sedan bar det iväg till Charlottenberg. Syrran behövde en ny tunika men vi hittade ingen. Vi kom i stället hem med var sin rejäl påse godis!!! En sak som dock var bra med resan var att jag fick byta ut en väska, som jag köpte sist jag var där men som gick sönder efter ett par veckor. Ändå hade jag inte något kvitto. Heder åt den affären!!!

Så var det slut på det besöket. Känns alltid svårt att skiljas när man inte ska träffas på ett tag. Vi vet inte hur allt är nästa gång.

Hund bekymmer

Här  är det trevligt värre, haft besök av vänner två dagar å rad. I förgår var en litet barn med. Jag vet inte vad det är med Qalle och bebisar för han blir som förbytt. Han ska bara dit och undersöka och gnäller och skäller. När barnet låter håller han på att flyga upp i taket, det går inte att lugna ner honom. Någon som har varit med om det samma?  Litet större barn 7 år och uppåt går jättebra. Jag var tvungen att stänga in honom i ett annat rum till slut.

Qalle är ju en mycket intensiv hund , särskilt när det kommer besök men jag har väl försökt få ordning på detta genom att han får något att pyssla med förs när de kommer. Då kan det gå bra.

Karin (Knuttes dotter) ringde just och sa att de ska komma och hämta grejer efter Knut i morgon. Jag håller på och rensar upp så att jag inte får så mycket att flytta, eftersom jag anmält mig till en mindre lägenhet och det blir så jobbigt den dagen då det blir aktuellt.

Igår bar det iväg till doktorn igen. Jag har fått  en ytlig propp i höger lår, så nu äter  jag cortison igen. Jag börjar bli trött på krämpor!!!

Nu ser jag fram emot att syrran ska komma hit på måndag, det ska bli så kul.

 

Lite av varje

Jag har inte skrivit om att jag fick åka tillbaka till Karlstad därför att jag fick feber igen, och kände mig jättetrött.  Blääää
De hade tagit en odling långt bak i näsan och nu fick jag en medicin som passade den bakterien som de hittade . homofilus influense hette den. Den orsakar sinuiter och bronkiter. Nu en vecka efter kurens slut mår jag bra. Hostan också nästan borta . På sätt och vis kan man säga att det var bra att jag fick den där ansiktsförlamningen och kom till ÖNH annars hade jag väl fått hålla på med mitt hostande och snorande.

Igår kväll var jag ute i skogen igen. Det är så skönt. Qalle mår som en prins då. Det kom en bil, som han tänkte börja jaga, men jag lyckades bryta det med godis och glada tillrop. Märks att han börjar bli äldre och kan tänka sig att lyda ibland. Skönt.

Idag ska jag på anhörigcafé. Det är flera månader sen jag var där på grund av hostan. Det ska bli roligt att träffa gummorna och gubbarna där. Jag har ju ingen anhörig men fortsätter att gå dit ändå. Den 19:e var det ett år sen Knutte lämnade mig. Har varit ett jobbigt år men hoppas att det ska bli bättre nu.

Ringde till syrran hon bor i radhus men har varit och tittat på en lägenhet, en tvåa och bestämt sig för den. Förståndigt tycker jag. Hon är visserligen 6 år yngre än mig men varför ska hon sitta i ett stort hus när hon är ensam. Lycka till syrran!

Okej nu sticker jag ut och rastar hunden, sen bär det iväg. Ses en annan dag!!!